hej höst. mindre entusiastiskt hej snuva... nej jag är inget undantag, snarare ännu ett komskt bevis på att höstförkylning inte bara är en myt. men alltså allvarligt talat så blir jag nästan full i skratt(oj vad gammalmodig man är här då..?) när någon säger "jag känner mig lite snorig" eller "jag har lite ont i halsen". det ännu lite mer roliga, när vi ändå är inne på komik denna afton, är allas kommentar "och så håller vi oss friska!" eller "se till att fortsätta vara frisk" (det senare som jag själv sa till en av mina arbetskamrater via telefon idag...jo det är sant. fast det var snarare ett "you better stay that way" för att på något sett göra det lite mer originellt. suck.)
På tal om originellt så har jag virkat mig en tubhalsduk som jag oxå kan ha som en liten klatchig huva när det blir kyligt om öronen. väldigt fin är den om jag får säga det själv. jaja jag snodde idén från indiska men jag tänkte när jag såg den att "åh vilken fin schal, en sån skulle jag villa ha" samtidigt som den typiska lilla ida-tanken susade förbi och lixom lite smidigt planterade idén att göra en själv i huvudet. jagmenar det brukar jag ju aldrig tänka annars...typ sisådär jämt bara. MEN nästan hälften av alla grejer jag tänker göra påbörjas iaf (en tiondel kanske blir klara men Det är ju inget man måste skryta om).
jag har ett dilemma. jag jobbar numera på två jobb, nej tyvärr inte som två huvudroller på Oscars och West End, but im going there!, utan på underbara Chokladfabriken ("hej vi säljer inget som inte innehåller choklad."wünderbaar) och på Team Sportia i solna centrum (jag vet litet dissapointment efter chokladfabriken, skulle kanske tagit det först..). i alla fall så är det så att jag nu fått mitt chokladfabrikenchema för fortsatta hösten och det är ganska späckat samtidigt som jag ska jobba varannan helg på TS. detta medföljer att jag inte kommer kunna åka till ex enköping och ena delen av min familj eller malmö och en annan del av min familj (vad hände med den fina samlade familjen lixom, this is the new American Dream, we're everywere!!). så jag insåg nu när jag skulle skicka tider jag kan jobba till min chef på TS att jag inte vet helt säkert om jag ska säga att jag kan jobba typ den där helgen när jag ska till enkp på onsdagen och behöva åka hem på lördagen för att jobba samma morgon... p.a.l.l.a. men det är pengar och det är ju bra.. herregud det trodde jag aldrig att jag skulle säga. det får nog bli jobb den helgen trots allt. "är man en arbetande flicka så är man"-gullan.
på tal om pengar så har jag inte längre någon ro i att shoppa något som inte är markerat fairtrade eller hänger på en second-hand galge. dels beror det nog på bror som redan innan predikat om gott och ont inom handel och miljö och dels på en dokumentär jag såg på discovery som handlade om hur vi bokstavligt talat förstör jorden, ekosystemet och naturens otroliga cirkel där allt är oberoende och ingenting onödigt. jag hålelr med pappa som sa att den bara var en film för att vi skulle må dålligt för allt den tog upp var hur vi förstör förstör och förstör. samtidigt som jag nu i efterhand kan tänka fan va skönt, äntligen EN i raden av alla dessa jäkla filmer/dokumentärer/inslag om hur miljön/jorden/växtriket/djurriket förstörs av människans slit-släng/äta/dricka/tillverka/bajsa-ut-skit-överallt verkligen bara visade det dåliga. det fanns i princip ingenting som sas som var av en uppmuntrande karraktär och när jag stängde av(hann inte se klart och har fortfarande inte sett hela än men..)kände jag verkligen ett "okej jävlar jag kan verkligen inte bara vänta och tänka att jag själv inte kan göra så mycket åt saken" så nu när jag tjänar pengar ska jag unna mig själv och förhoppningsvis nån mer att köpa ekologiskt, fairtrade, återvunnet och smart istället för det billigaste smakar-helt-ok-och-kommer-från-ett-land-jag-aldrig-hört-talas-om bajs som ofta hoppar ner i många korgar.
jag har inga planer på att bli aktivist men en till person som bryr sig lite extra gör ju i alla fall inte saken värre.
förövrigt saknar jag bror, alfred, fina du. jag saknar stella och vittass så mycket så jag tror jag säckar ihop snart. mamma träffar jag alldeles för sällan, mamma. och mina vänner. mina älskade vänner som sitter i enkp och undrar när fan jag tänker komma hem (där har vi problemen med jobben...) men man ska inte klaga. anledningen till att jag saknar de så otroligt mycket är ju för at jag älskar de så otroligt mycket och det är ju bara helt underbart och en extremt bra anledning till varför jag borde gå runt och vara lycklig hela tiden. det är jag iof oftast endå. jag har ju inte direkt något att klaga på. jag får bo med älskade far och min marcus tio minuter bort. och sthlm är allt bra fint. sådär ja, nu fick jag in en liten lyckoboost här oxå. otroligt va. eller "èncroyable!" som fransoserna hade sagt, åh jag vill kunna franska. det är nog det vackraste språk jag vet.
et voila. je vous souhaite une bonne nuit avec un petit chanson:
"car ma vie, car mes jois, aujourdhui, ils commence avec toi"
